Ja faktiskt. Men mest för deras egen skull. Att dom är så lyckliga, att dom lever det livet dom vill leva i. Att dom lever deras dröm. Det är det viktigaste. Jag är sjukt lycklig för dom. Sen har dom ändrat en stor del i mitt liv till något mycket mer positivt. Så ibland kan jag börja gråta för att dom betyder så sjukt mycket. Det kanske låter konstigt. Men ja, det är sant.